Ester Henning
Patientfoto av Ester Henning från Säters sjukhus, 1926
Bakgrund:
Efter 1921 fanns det fortfarande en rad begränsningar av rösträtten, eller diskvalifikationsgrunder som det hette i lagtexten. Dessa kallades vanligen för rösträttsstreck och ett sådant var omyndighetsstrecket.
Omyndighetsstrecket innebar att personer som var omyndigförklarade, på grund av exempelvis psykisk sjukdom, förlorade rösträtten i allmänna val. Att bli omyndigförklarad innebar ett allvarligt ingrepp i en persons liv. Att vara omyndigförklarad kunde även uppfattas som nedvärderande - både av den omyndige själv och dennes omgivning. Sammanfattningsvis innebar omyndigförklaring stora inskränkningar i personens liv och dess social anpassning.
Detta gällde fram till 1989 när det inte längre var möjligt att omyndigförklara någon. Att en person kunde bli ”omyndigförklarad av domstol” togs då bort. Begreppet omyndigförklaring ersattes av förvaltarskap. Förvaltarskap innebär att personen behåller sin rösträtt men att den exempelvis kan få hjälp med att sköta sin ekonomi.
Schizofreni är en psykossjukdom som innebär att man har återkommande psykoser. Vid en psykos upplever man verkligheten annorlunda, och har vanföreställningar eller hallucinationer. När man har vanföreställningar upplever man verkligheten förändrad eller annorlunda. Man kan exempelvis känna sig förföljd fast ingen annan uppfattar det så.
Om Ester:
Ester Henning föddes 1887 och växte upp i ett fattigt skomakarhem i Värmland. Hon var den fjärde barnet i en barnaskara om sju systrar och en bror. Efter bara fyra års skolgång, tolv år gammal, började hon arbeta som barnflicka i Mora. I Mora visade hon att hon var duktig på att rita. Det var antagligen i Mora som hon kom i kontakt med konstnärer för första gången.
År 1911 sökte hon sig till Stockholm och skrev in sig på Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar. Detta var en slags konstnärlig utbildning där eleverna fick lära sig olika teckningstekniker, skulptur och hantverk. Hennes närvaro på skolan blev sporadisk, eftersom hon vid sidan av studierna behövde försörja sig. Hon tog ströjobb som hembiträde, syflicka, diskerska av automater och försäljare av träslöjd, men blev inte långvarig på någon arbetsplats.
År 1916 uppmärksammades Ester i en artikel i tidskriften Idun, ”Från automatdiskerska till skulptris. Ester Henning och hennes konst”. Journalisten Harald Heyman skriver att Ester hade börjat göra sig känd som konstnär.
Men Ester Henning hade en tuff tillvaro och hennes tid i Stockholm blir kort. 1916 var en svår tid i Stockholm. Det var brist på mat. Arbetslösheten var hög och många svalt. Samma år, 1916, fick Ester ett mentalt sammanbrott. Hon blir intagen på Katarina sinnessjukhus där hon får diagnosen schizofreni, men skrevs ut ”som frisk”.
År 1919 togs hon in på Säters sjukhus vilket var en så kallad ”anstalt för sinnesslöa”. En präst i Mora skriver så här om Ester inför intagningen: ”Hon har haft synnerligen lust för artistyrket men saknat medel därtill, vilket synes ha bidragit till att framkalla sjukdomen”. På Säter fortsätter Ester med sitt konstnärskap men efter 5 år slutade hon helt skapa.
År 1932 placerades Ester på Beckomberga, ett nyuppfört jättesjukhus för 1600 patienter. Den kom att bli hennes hem i 40 år. Sjukhusmiljöer av dessa slag och vid denna tid kan liknas mycket vid fängelser eller gammaldags internatskolor. Många av de intagna var inlåsta och tillbringade all sin tid på anstalten. De fråntogs i princip alla sina personliga tillhörigheter och fick gå i speciella kläder. Håret klipptes ofta på ett speciellt sätt. Män och kvinnor hölls åtskilda på olika avdelningar. De intagna var ständigt övervakade och var i princip aldrig ensamma. Ester hade exempelvis inte ett eget rum på Beckomberga utan sov tillsammans med sju andra kvinnor i en sovsal.
Ester var enligt journalerna ”mutistisk” det vill säga stum och pratade inte. Hon ansågs vara omöjlig att komma i kontakt med ända tills Janny-Lisa Clason. Hon var den första kuratorn på ett sinnessjukhus och började ge Ester färg och brodergarn. Journalanteckningarna från 1941 talar om en ”anmärkningsvärd förbättring” sedan Ester börjat ”måla flera tavlor varje dag”. År 1946 visades 58 färgteckningar på utställningen ”Schizofren konst” i Göteborg. Kritikerna förvånades över hennes ”oerhört realistiska iakttagelseförmåga”. I samband med utställningen såldes en hel del av hennes teckningar, vilket gjorde att Janny-Lisa Clason kunde köpa nytt konstnärsmaterial såsom oljefärger till Ester
1946 omyndigförklarades Ester med motivationen ”svårt sinnessjuk, som man ej kan komma till tals med”.
Den största utställningen av hennes verk ägde rum 1970 på Liljevalchs konsthall i Stockholm i utställningen ”Kvinnliga konstnärer 1910-1970”. Ester deltog som speciellt inbjuden med 175 verk.
Året innan, 1969, hade hon erbjudits plats i ett privat sjukhem i Flen. För första gången i sitt liv får hon eget rum. I Flen får Ester ny energi och målar, ritar och skulpterar mer än hon gjort på länge. Men fyra år senare, 1973, när hennes hälsa blir sämre får hon åka tillbaka till Beckomberga och hon slutar helt med sitt skapande.
Ester Henning dör 1985. Hon är då 97 år gammal. En avsevärd ålder då personer med diagnosen schizofreni ofta dör i förtid.
Om Esters konst:
Ester Hennings totala konstproduktion om drygt tusen verk måste ses mot de begränsningar som anstaltsmiljön innebar. Under femton år levde hon inlåst i en och samma paviljong, med samma utsikt över Beckomberga-området. Det är hennes vanligaste motiv och finns i hundratalet olika variationer.
Några interiörbilder från sjukhusen finns inte, däremot gott om blommor i den ständigt närvarande sjukhusvasen. Fanns ingen förebild skapade hon blomsterstilleben i fantasin.
Ester Henning anses idag som en viktig konstnär i Sveriges konsthistoria. Konstverk av Ester Henning finns bland annat på Nationalmuseum, Moderna museet och hos privata samlare.
Kuratorn Janny-Lisa Clason, som arbetade med Ester Henning på Beckomberga, testamenterade 2002 medel till en stiftelse med syfte att bevara Ester Hennings konst och stödja konst och dokument speciellt med anknytning till psykiatri. De höll också kontakten under hela Esters liv.
Källor faktatext Ester:
https://skbl.se/sv/artikel/EsterHenning
http://esterhenning.se/
https://demokrati100.se/den-allmanna-rostratten-nar-infordes-den/
https://www.vetenskaphalsa.se/allvarlig-psykiskt-sjuka-ar-en-eftersatt-grupp/
Ester Henning – kvinnoöde, konstnärsdröm, anstaltsliv av Irja Bergström (2001)
Om Esters källor:
Källa 1: Flygfoto över Beckomberga sjukhus, Stockholm, 1932. Beckomberga sjukhus stod klart 1935 och under mitten av 1900-talet var det Europas och Sverige genomm tidernas största mentalsjukhus med 2000 platser. Sjukhuset bestod av ett 20-tal olika byggnader inklusive kök, festsal, personalbostäder, gymnastikhall, gravkapell med mera. Patienterna som lades in var mellan 6-95 år.
Källa 2: Fotografi av sovsal på Beckomberga sjukhus, Stockholm, 1938 Kvinnor och mön bodde för sig på olika avdelningar och de flesta sov i sovsalar utan personliga tillhörigheter.
Källa 3: Broderi. Fyra kvinnor i baddräkt, broderi av Ester Henning, 1960-tal
Källa 4: Målning. Köksavdelningen och festsalen vid Beckomberga sjukhus målat på Beckomberga sjukhus av Ester Henning, 1960